Ruttans

Alltså nu får det helvete va nog.

Jag orkar inte mer så slut som artist så det finns inte......
försov mig rätt jävla kraftigt idag... stressa me kvart i 8 bussen ner på stan för att möta upp Lina och Kristian, det va dom jag skulle jobba me. Anledningen till att jag försov mig alltså .... nä fan orka kommentera hoppar den!!

Dagen börja inte bra fortsatte inte bra heller summa sumarium har en grym värk igen i min axel, strålar ner i hela vänster arm ända ut i fingrarna fan inte igen :( anledning ja...... skura fast jag inte ska, ingen lyssnar eller fattar heller för den delen bara att bita ihop. Prata me chefen som ringde för att höra vad jag pysslade me på morgonen, sluta me att jag tjura på stället vi va.... och det är inte likt mig tro mig! Jag orkar helt enkelt inte me jobbet just nu, vart väl en kombination att jag försovit mig samt allt annat som bidrog att jag vissna totalt, Tog ett snack med chefen senare öga mot öga istället och redde ut allt så nu är det lugnt då han fått min sida av saken varför m.m

Jag är en person som säger vad jag tycker, vare sig det är en Chef på jobbet eller en vanligt "person" håller inte käften om jag tycker nått är fel. Samtidigt som jag är för snäll och inte kan säga till personer om dom gör fel m.m gör det hellre själv än att "skälla" funderar dock ärligt på att rycka upp mig på den punkten.
Hela mitt liv har jag gjort andra till lags, skiter i mig själv, huvudsaken att mina nära och kära mår bra, behöver nån låna pengar ja jag lånar ut om det så är mina sista ören, behöver nån hjälp me nått så ställer jag alltid upp vare sig det gäller att hjälpa flytt tex eller bara prata av sig,

Har alltid funkat så dock mår jag skit så visar jag det sällan vill inte prata av mig vill inte belasta andra me mina problem utan håller det då inom mig tills en dag bubblan spricker och då gör den det me besked känns nånstans som att det är lite så det är på väg nu...

Ärligt så sitter jag i skiten totalt, mycket också då jag inte orkat bry mig att ta tag i det då man mått skit och nu kommer det ikapp... Kan bero på att jag inte lever me nån längre ska klara mig själv vilket tar mer på psyket, ekonomin m.m.
Vill göra massa saker men kan inte ekonomiskt sett bl.a  vilket suger så totalt

Alltså jag fattar inte på mig själv ibland seriöst
Jag mår ändå jävligt bra eller ja...bra iallafall, har världens goaste och mest underbara  pojkvän, vänner som finns där och som jag gillar så mycket  är sjukt jävla kär och galen i allmänhet ändå så
har jag lust att slå sönder lägenheten i ren frustration
varför??

Jag blir inte klok på mig själv men å andra sidan jag är inte som alla andra barn som jag brukar säga
så det är väl förklaringen va vet jag.

Ja nä shit vilket deppigt inlägg haha blir ju nästan mörkrädd för mig själv
hoppas jag inte skrämmer iväg er helt nu haha
jag är faktiskt söt när jag sover det har mamma sagt ;)

Nä ska fixa lite mat nu, vad det nu kan tänkas bli för nått....

ha det bäst ute i rusket så hörs och störs vi!!!

Pözz